En riktig promenadpärla är Koreadalen tidigt i april när de första asiatiska skönheterna börjar visa färg. Platsen har en mycket speciell rumslighet med höga träd, bergväggar och hällar, och flera öppna gläntor där ljuset kommer in och skapar olika scener. Har man som jag en bohuslänsk naturtomt med berg i dagen och sur, mager jord kan man hämta mycket inspiration i Koreadalen.
Koreadalen är en del av Japandalen och ligger längst upp i Göteborgs botaniska trädgård, nära utgången till naturreservatet i Änggårdsbergen.
Området började anläggas på 1970-talet. Här finns både japanska växter och sådana från det asiatiska fastlandet, men det är framför allt material från Nordiska Arboretkommitténs Koreaexpedition 1976 som gett platsen sitt namn.
Man kan komma in i Koreadalen från flera olika stigar längs med huvudstråket, och även via Håberget. Tidigt på våren väljer jag gångstigen närmast grinden till naturreservatet i Änggårdsbergen (1), mycket för att titta på de vackra mossorna och olika lianerna som slingar sig runt flera trädstammar, och även runt sig själva.
Tunneln av klätterhortensia (2) är ljus och öppen mot himlen. Det är en fenomenal växt att klä in bråkiga slänter eller andra ytor man vill dölja, se hur den intar varje skreva och formar sig efter landskapet.
Direkt utanför tunneln, till höger står ett träd som verkligen tar för sig så här års. Det är Hjulträdet (3), med perfekta, vintergröna blad som ser ut som om de vore handpolerade.
Hjulträdet med sina glänsande, vintergröna blad.
Strax svänger stigen av mot vänster och har vi tur så blommar den allra första nätazalean i ljust lila, till vänster (4).
Strax öppnar sig den första gläntan (5), det går inte att missa den. Året runt är gräsmattan saftigt grön, rummet är öppet och under senare delen av april förstärks ljuset av vitblommande magnolior och klickar av rosa som skymtar fram lite överallt. Stanna upp en stund och känn in rummets atmosfär. Själv blev jag drabbad och evigt bunden att återvända, under alla säsonger och väderlekar.
Pilbladsmagnolia ’Wada’s Memory’ går att hitta i svenska plantskolor.
Något som varken blommar eller är särskilt anslående i övrigt är den vanliga kryptujan som nu syns klä in bergslänten (6). Jag vill lyfta fram den som en bra, vintergrön och mycket tålig marktäckare för just slänter. Det tar visserligen tid innan den täcker en större yta, men när den gör det är den fenomenal.
Konstfulla stentrappor och stigar
Koreadalen har ett stort tillflöde av vatten från de omkringliggande bergen. Nere i dalen har det ingenstans att ta vägen och särskilt på våren är marken sank och gräsmattorna kan vara riktigt plaskiga. Visserligen trivs ormbunkar och iris i sina bäddar som nu ligger som nakna öar i det vackra rummet, men vi människor kan bli våta om fötterna när vi vill gå fram till någon blommande växt för att titta närmare.
Det faktum att kraftiga regn ofta ställer till problem är en av orsakerna bakom de många stenlagda trappor och stigar som vindlar runt i Koreadalen och skapar magi utöver det vanliga. De är alla byggda för hand av Bengt Gran, mannen som sköter om Japan- och Koreadalen. När han började sitt arbete i Botaniska trädgården 1987 behövde han kunna röra sig i området och med åren har det blivit 127 meter stenlagda stigar och 140 trappsteg, enbart i Koreadalen. Vi ska gå på några av de allra vackraste under promenaden.
Vi tar av till vänster (7) för att får se lite mer av Koreadalens utkanter, med mängder av tidigblommande vildarter av rododenron.
Vi går över de upphöjda, flata trampstenarna som markerar ingången till en nedsänkt del av Koreadalen (7).
Vinteralprosor och azaleor
Här finns flera underbara storblommiga vinteralprosor som i april blommar från starkt ljusrosa nyanser över till lila. I förmiddagsljuset blir buskarna genomlysta av solen och det glittrar i miljontals, sidentunna blomblad. Låt lusten att upptäcka dessa växtjuveler leda din väg. Så småningom kommer vi uppåt på berget och hittar nya stigar att vandra framåt på.
Azaleorna, som de bladfällande Rhododendronen kallas, växer och frodas i den göteborgska myllan bland gammelekar, blåbärsris och stensöta som om det vore deras naturliga hemvist.
Samspel med det vilda
I övergången till Änggårdsbergets naturreservat samsas vilda blåbär, stensöta och andra ormbunkar med rododendron och azaleor på ett naturtroget sätt. På bilden nedan syns samma buske som på första bilden i den här artikeln, koreansk azalea, men nu ovanifrån och med ljuset rakt på istället för igenom. Notera skillnaden i färgupplevelserna beroende av hur ljuset faller.
Vi fortsätter uppåt och hittar så småningom tillbaka till en av Bengt Grans många stigar (8), så konstfullt infogad i den naturliga miljön. Njut av det rosaskimrande berget som bildar bakgrund till de lila vinteralprosorna. Och så mossorna! Efter ett regn lyser de och tidigt på våren äger de scenen genom sin egen glans.
Gången leder fram genom mosstäckta stenar och örter. Notera hur fint mossan smyger fram över stenarna och mjukar upp även där de är vassa. Under vintern kan det vara för halt att gå här i Koreadalen, så det är bara nu på våren man riktigt kan studera hantverksskickligheten och lära sig av stenarnas placering. Inget är av en slump och allt har en funktion, som stopp för erosionen eller skydd till en växt. Om någon månad har örterna vuxit upp och bäddar in kanterna i grönska.
Utsikt över hela Göteborg
Vi fortsätter framåt och uppåt. I skydd av berget och höga träd kan vinteralprosorna blomma så tidigt som i slutet av mars. Finns det något man kan bli gladare över än det som vågar blomma så tidigt? Vi går nu ganska högt ovanför Koreadalen (9) och tar man några steg upp mot vänster kommer man upp på berget (10) och kan se Göteborgs hamninlopp åt väster. Det är fint att ta med sig termosen och sitta på berget en stund, eller kanske rentav lägga sig. Känslan av att vara både i naturen och mitt i staden samtidigt är kittlande, men det får vänta till sommarpromenaden, när berget är solvarmt.
Nästan ända uppe på Håberget, till höger om gångvägen, ser vi en av mina favoritbuskar. Det är den japanska kryddbusken (11) som blommar med gula bollar och sänder ut små pustar av söt mimosadoft. Den har ett mycket vackert bladverk, när jag upptäckte den var den ”bara” en grön buske mitt bland allt annat grönt men bladens form fångade mig. Till hösten glänser den som guld i sin bergsskreva, så den återkommer vi till under fler promenader.
Längst upp står en skönt placerade sittbänk (12), med berget i ryggen och utsikt nerför Håbergets sydslänt. Här är fint att sitta en stund, så här i promenadens halvlek. Berget ger skydd i ryggen och skiner solen blir det varmt och gott. Det är nu, innan lövsprickningen, som man har som bäst tillfälle att se hur fina former många av de asiatiska barrträden har. Sök upp den koreanska granen och titta på de blåtonade kottarna (13)!
Uppe på Håberget (14) breder släta hällar ut sig, så mjuka och sköna så man vill lägga sig på dem. Det är fint att ta sig ner i Klippträdgården från Håberget. Men vi ska ta oss tillbaka till Koreadalen, genom stigar och trappor som kräver god vigör och lite mod. Den som kan och vågar blir rikligt lönad för nu har vi något av det finaste man kan uppleva framför oss.
Sydslänten
Nu fortsätter vi promenaden nerför Håbergets södra sluttning (15), vilken utgör en av Botaniskas få sydslänter. Här trivs många av de mer klimatkänsligare växterna, liksom huggormen. Själv har jag aldrig lyckats se den men jag kan föreställa mig vilket paradis den tycker sig ha här med alla soliga skrevor och gömslen.
Under den tidiga vårpromenaden blommar vinteralprosor i ljuvt bleklila och rosa mot de grå klipphällarna. Andra buskar har feta knoppar och väntar på sin tur om någon månad längre fram. Här växter många fina sommarblommande buskar som vi kan återkomma till i en annan promenad.
Efter några meters nedstigning delar trappan sig åt två håll (15). Båda stigarna är fina, men idag väljer jag att fortsätta färden nedåt till höger. Men gör för all del en avstickare till vänster. Där öppnar sig en liten glänta med mycket fin utblick över Koreadalens finstämda gräsmatta.
Väl nere i dalen igen ser vi nu några exempel på varsamt formklippta parkrododendron (16). De kan även i en vanlig trädgård blir mycket stora med tiden och här ser vi hur fint det kan bli när de klipps med blick för det estetiska.
Har man ett snår med storvuxna parkrododendron kan man formklippa dem och göra spännande gångar emellan. Eller så gör man som jag har gjort i min egen trädgård (Grön oas), stammar upp dem och låter dem bilda tak över gångarna.
På vägen ut ur Koreadalen passerar vi ett stort, fint exemplar av den fantastiska praktrododendronen (17), som med sin täta kuddiga form är lika vacker även när den inte blommar. Sök med blicken och du hittar skenkamelians kamoflagefärgade stam och lite längre bort, till höger, står en parasollgran med guldgul, åldrad stam.
Utgång
Vi kommer ut vid stigen som ansluter till huvudstråket, och rakt över vägen ser vi den vackra ”stigen” över Japandammen (18).
Vill du veta mer om Japan och Koreadalen? Boka en guidning >>